I tre sekel, under 16-, 17- och 1800-talen, hade de båda gårdarna gemensam ägare och från slutet av 1700-talet oftast också gemensam brukare. Gårdarna beskrivs därför tillsammans.
De låg tätt samman söder om kyrkan längs med Hansagårds lid, en av de tre byvägarna, den som ledde till Örby. Andersgården låg där Hemköp idag ligger och Nygården på Hemköps parkering. Vid laga skifte flyttades de till Kinnahult. Båda gårdarna kan, via jordeböcker och mantalslängder, följas till första halvan av 1600-talet.
På den tiden kallades Andersgården för Larsgården och hette så till i början av 1700-talet då den började att benämnas AndersLarsgården för att 50 år senare endast kallas för Andersgården. Efter utflyttningen vid laga skifte på 1880-talet kallades den för Elsbo, vilket var namnet på det område dit gården flyttades, men i officiella sammanhang dröjde sig namnet Andersgården kvar i ytterligare ett drygt halvsekel.
Nygården, som alltså trots namnet på intet sätt är ny, har genom århundradena, och även efter utflyttningen vid laga skifte, fått behålla sitt namn.
Elsbo 1895
Nygården 1917
Båda gårdarna var på 1/8-dels mantal frälse och de hade alltså adliga ägare som arrenderade ut gårdarna till en bonde, oftast på sexårskontrakt. Ibland förnyades kontrakten flera gånger, ibland blev det täta brukarbyten. Under några år i början av 1700-talet, i samband med Karl XII:s krig, var Nygården obesutten, den hade ingen brukare.
Ägare till de båda gårdarna, liksom till flera andra Kinnagårdar, var på 1600-talet Märta Kurck, dotter till riksrådet och ståthållaren i Finland Jöns Knutsson Kurck och hans hustru Sofia de la Gardie.
Näste ägare var greve Gustaf Cronhielm som utöver greve också var landshövding i Västmanland, kansler för både Lunds och Uppsala Universitet, lärare till Karl XII och som av denne senare utnämndes till Kungligt råd. Han innehade flera egendomar i Mark, utöver sitt omfattande gårdsinnehav i Kinna var han friherre till Segloreberg, ägare till Hyltenäs i Örby och till Krantsho i Istorps socken.
Vid mitten av 1700-talet köpte adelsmannen och kaptenen vid Älvsborgs regemente Carl Fredrik Björnberg upp ett flertal gårdar i Mark, bl.a. Anders- och Nygårdarna. Björnberg var handelsman trots förbudet för ämbetsmän att bedriva handel. Han var också vävnadsförläggare och utverkade tillstånd att starta en vävnadsfabrik med handvävstolar.
När Björnberg dog 1797 övertog, den genom gårdfarihandel och egen förläggarverksamhet förmögne, Erik Jonsson i Skattegården en stor del av Björnbergs gårdsinnehav och även hans handels- och förläggarverksamhet. Erik Jonsson ägde 1799 utöver Skattegården också Andersgården, Nygården, Backagården, Sanden, Olof Markusgården, Krokfotagården samt hälften av Södergården och Rättaregården.
Förläggarverksamheten i Marks Härad anses ha sitt ursprung i Ingemar Larsson som levde på gården Övre Rud i Tostared i slutet av 1600- och början av 1700-talet. Dock säger Folke Millqvist i sin utredning om förläggarverksamheten i Sjuhäradsbygden, publicerad i De sju häradernas kulturhistoriska förenings årsskrift 1980, att inget i Ingemar Larssons bouppteckning antyder att han ägnade sig åt vävnadshandel. Först hos hans barnbarn finner man klara belägg för en mera omfattande förläggarverksamhet.
Tre bröder från Grebbeshult i Sätila, dotterdottersöner till Ingemar Larsson, gifte sig under andra halvan av 1700-talet i Kinna. Den äldste, Anders, i Storegården. Han bosatte sig på Herr Jonsgården. De yngre, Erik och Andreas, vid ett dubbelbröllop, med var sin syster i Stämmemad. Efter några år köpte Erik, som alltså var den som tog över efter kapten Björnberg, Skattegården i Kinna och flyttade dit. Bröderna och deras ättlingar kom att få stort inflytande över utvecklingen i Mark, och framför allt i Kinna.
Erik brukade själv Anders- och Nygårdarna i sambruk och tidvis också i sambruk med Krokfotagården.
Erik hade två söner. Den äldre, Anders, inlöste vid sitt giftermål 1804 Sanden och uppförde en ny huvudbyggnad där. Den yngre, Jon, övertog Anders- och Nygårdarna omkring 1810. Erik Jonsson dog 1815. Jon bodde på Andersgården och brukade den i sambruk med Nygården och en tid också med Olof Marcusgården.
Jon arrenderade tidvis ut halva gårdarna och var själv hälftenbrukare. 1818 eller möjligen 1819 byggdes torpet Enet som undantag. Torpet var beläget söder om byn, ungefär på Almedahl-Kinna AB:s parkering nedom bron över 41:an. Jon bosatte sig med sin familj på Enet och arrenderade från 1820 ut gårdarna till Anders Olofsson som bosatte sig på Andersgården och som där drev förläggarverksamhet.
Jon och hans hustru Anna hade två döttrar, Maria och Edela. Maria gifte sig 1829 med Pär Jönsson som var förläggare. De bosatte sig först på Nygården men flyttade 1830 till Andersgården när arrendatorn Anders Olofsson flyttade med sin familj och sin förläggarrörelse till Kinna Stommen, också kallad Snickargården.
Maria och Pär fick dottern Johanna 1832 men redan 1834 dog Pär. Maria hade 1838 en ny fästman, Anders Börjesson från Surteby, också han förläggare. Även Edela hade nu en fästman, Hans Olofsson från Tofta i Surteby. Detta år sålde Jon Eriksson de båda gårdarna till sina döttrar, de blev tillsammans med sina fästmän ägare till var sin halva av båda gårdarna.
Maria bodde kvar på Andersgården med sin nye man. Edela och hennes man flyttade 1839 till Surteby och året därefter till Skene AndersBengtsgården.
Jon och Anna bodde på Enet där Jon dog 1841. Anna bodde kvar till sin död 1873.
Systrarnas farbror, Anders Eriksson på Sanden, stämde i januari 1840 vid Marks härads vinterting Anders Börjesson och Hans Olofsson med krav på att de ”i börd” skulle till honom avträda hälften av de båda gårdarna. Denna tvist gick ända upp till Kungl.Majt. Alla underrätter, inklusive hovrätten, dömde till Anders Erikssons fördel men Kungl. Majt. ogillade i sin dom, den 30/12 1845, hans talan med motiveringen att dels hade Anders Börjesson ej ”blivit behörigen delgiven stämningen", dels ”att den som vill i börd sig lösa försåld arvejord är, för att få kravet därom prövat, pliktig att stämma köparen om avträde av allt som blivit försålt” vilket Anders Eriksson ej gjort, han hade bara krav på halva den försålda arvejorden.
Anders och Maria fick tre överlevande barn, Anna-Britta född 1839, Per 1842 och Johannes 1844. Maria dog 1851, Anders och barnen bodde kvar på Andersgården. Marias äldsta dotter Johanna flyttade 1857 till Sätila när hon gifte sig med Anders Olofsson från Almered Hulugården. Sonen Per avled 1862. Dottern Anna-Britta gifte sig 1866 med Carl Otto Torell. Han var född 1836 i Rud Nedregården i Tostared där fadern var arrendator. På Rud Nedregården dog 1834 änkeprostinnan Anna Chatarina Torell, änka efter prosten Olof Torell i Surteby. Detta antyder släktskap med den i västsverige kända prästsläkten Torell. Närmare efterforskning har inte kunnat göras, kyrkoarkivet i Tostared förstördes vid en brand i Surteby prästgård 1857. Carl Otto, som senare hade egen handels- och vävnadsrörelse, flyttade till Kinna 1854 till förläggaren, och tidigare arrendatorn på Anders- och Nygårdarna, Anders Olofsson på Kinna Stommen där Carl Otto var handelsbiträde och bokhållare. 1858 flyttade han till Sanden och i samband med giftermålet flyttade han till Andersgården. Anna-Britta och Carl Otto fick sex överlevande barn, tre flickor och tre pojkar födda åren 1867 till 1881. Anna-Brittas far, Anders Börjeson, bodde kvar på Andersgården med sonen Johannes även efter det att Anna-Britta gift sig med Carl Otto. Johannes flyttade 1875 till Fritsla och gifte sig med Ernestine Sofia Packendorff. De flyttade 1881 till Håfven Larsagården.
Edela och hennes man Hans Olofsson på Skene AndersBengtsgården fick 1844 dottern Anna. Redan två år senare avled Hans Olofsson. Anna ärvde faderns delar av Anders- och Nygårdarna. Edela och Anna bodde kvar på AndersBengtsgården men när Anna 1867 gifte sig med Anders Börjesson från Haby Skåkagården (dagens Haby Gård) flyttade hon och Anders till Haby Flogen. Där dog Anna barnlös 1870. Anders flyttade tillbaka till Skåkagården till fadern, förläggaren "Storskåken", Lars Börjesson.
Edela flyttade 1872 tillbaka till Kinna, till Nygården, modern Anna bodde då fortfarande kvar på undantaget Enet. Edela bodde på Nygården till sin död, hon undertecknade där sitt testamente 1888 och hon avled där senare samma år. Systern Marias man, Anders Börjesson från Surteby, som fortfarande bodde på Andersgården, avled även han 1888.
Edela testamenterade sina båda gårdshalvor till systern Marias barn och barnbarn, inalles tio stycken. Genom att barnen Torell i olika omgångar under 1889 förvärvade övriga delägares andelar kom gårdarna nu att ägas till hälften av barnen Torell och till hälften av deras föräldrar.
Vid barnens köp från sina omyndiga kusiner på Håfven Larsagården företräddes kusinerna av sin förmyndare, godsägare Albert Evers på Örby Bosgården. Denne anhöll, i skrivelse den 27 september 1888, hos Häradsrätten i Mark om tillstånd att försälja de omyndiga barnens ärvda fastighetsdelar. Som skäl för försäljningen angav han att den utflyttning av husen som skulle ske skulle bli kostsam för barnen.
Vid laga skifte flyttades båda gårdarna ut ur byn bort till Kinnahult. Andersgården förlades till ett område som kallades Elsbo och, som ovan nämnts blev detta nu Andersgårdens vardagliga namn men officiellt kvarstod Andersgården till långt in på mitten av 1900-talet då det avlöstes av en stadsägobeteckning. Nygården förlades granne med Andersgården, något närmare Kinna. Nygården fick behålla sitt gamla namn.
På Andersgården byggdes nu en ny mangårdsbyggnad och nya ekonomibyggnader, enligt tidigare ägares uppgift 1885, dock troligen senare, utflyttning hade ju inte skett i september 1888. Den vid laga skifte också utflyttade gården Stomslyckans nya huvudbyggnad stod, enligt tämligen säkra uppgifter, färdig 1893. Denna byggnad är byggd i likartad stil som Andersgården men var enligt uppgift delvis plankbyggd och därmed troligen senare än Andersgårdshuset som var timrat. En byggnad flyttades med från byn och lades som en flygelbyggnad till huvudbyggnaden.
Inga hus flyttades med till, eller byggdes på, Nygården.
I boken Kinna I sägs om Nygården att den på 1800-talet, före laga skifte, flyttades ut ur byn och att den sedan kallades Enet och att den vid laga skifte delades och flyttades ut mot Kinnahult och att den ena halvan fick namnet Elsbo. Om Andersgården sägs att denna i likhet med Nygården delades och flyttades.
Att detta inte är helt rätt är uppenbart men hur var det då?
Vid mitten av 1890-talet gick Carl Otto Torell i borgen för ett lån från Charlotta Håkansson. Låntagaren kunde inte betala, Torell blev betalningsskyldig, gick i konkurs och fick efter en hemmansklyvning 1898 lämna sina båda gårdshalvor till Charlotta Håkansson. Hon sålde samma år gårdshalvorna till Anton Emil Carlstein som 1885 flyttat från Rångedala till Kinna i samband med sitt gifte med Amanda Streng, dotter till skomakaren Carl Fredrik Streng.
Här har vi förklaringen till den delning av gårdarna som omtalas i Kinnaboken men gårdarna delades alltså inte i samband med skiftet utan först c:a tio år senare. Inte heller förlades någon del av Nygården till området Elsbo, det var Andersgården som lades där.
Hur var det då med Nygårdens flytt ut ur byn redan före laga skifte och varifrån flyttades den byggnad från Kinna by som lades som en flygelbyggnad till den nyuppförda mangårdsbyggnaden på Elsbo?
Bror Carlstein (se nedan) har berättat för mig att den utflyttade byggnaden är från 1700-talet och att den flyttades från Enet som, om uppgifterna i Kinnaboken stämmer, alltså var den tidigare utflyttade Nygården.
På Enet fanns inga byggnader på 1700-talet. Var de byggnader som fanns på Enet på 1880-talet ditflyttade från Nygården? Troligen inte, i husförhörslängden sägs att Enet var ett nybygge, byggt c:a 1819, se ovan.
Har Nygården således inte flyttats före laga skifte?
Troligen inte. Under långa perioder redovisades visserligen inte några boende på Nygården, som under dessa perioder brukades i sambruk med Andersgården, men troligen stod byggnaderna kvar. Under tiden 1829 till 1835 och 1872 till 1881 redovisas i husförhörslängderna boende samtidigt på Enet och Nygården.
Maria Jonsdotter och hennes man Per Jönsson flyttade till Nygården 1829 tillsammans med ett flertal drängar och pigor. Redan påföljande år flyttade de till Andersgården sedan Anders Olofsson flyttat till Stommen. Flera av tjänstefolket bodde dock kvar och en piga redovisas boende på Nygården till 1835. Samtidigt bodde Jon och Anna på Enet. Byggnader måste därför ha funnits på båda gårdarna. Anmärkningsvärt är dock att det vid den byggnadsinventering som 1832 gjordes i Kinna by inför laga skifte inte redovisas några byggnader på Nygården. Jag har inte hittat någon förklaring till detta. Sambruket med Andersgården?
Byns oenighet och överklaganden sköt upp laga skiftet och 1869 gjordes en ny inventering och där redovisas på Nygården såväl bostads- som ekonomibyggnader. Ingenstans, vare sig i husförhörslängder eller vid inventeringarna antyds att nya hus byggts på Nygården, tvärtom anges byggnaderna inte vara i nyskick utan endast "i någorlunda gott skick". Vid Edelas flytt till Nygården 1872 bodde fortfarande hennes och Marias mor Anna kvar på Enet. Efter Annas död 1873 redovisas en piga kvarboende på Enet till 1881.
Edela bodde på Nygården till 1888.
Har Elsbos flygelbyggnad flyttats från Enet?
Troligen inte. Vid laga skifte övergick Enet till Herr Jonsgården och där redovisas i husförhörslängden från 1891 ett flertal hyrande varför hus måste ha funnits. Vid inventeringen 1869 inventerades inte bara gårdarna utan också byggnaderna på de torp som var tänkta att flytta. Någon inventering av Enet finns inte i inventeringsprotokollet.
Kommer den från Nygården eller Andersgården?
Vid inventeringen 1869 är byggnadernas mått angivna i fot och med en noggrannhet på 1/4 fot. Efter omräkning från fot till cm av de mått som vid inventeringen 1869 uppgivits för Andersgårdens och Nygårdens mangårdsbyggnader ses dålig överensstämmelse mellan Elsbos flygelbyggnads mått och Andersgårdens medan överensstämmelsen är mycket god, på några centimeter när i alla mått, med Nygårdens.
Ovanstående redogörelse talar enligt min uppfattning för att Nygården inte flyttats ut ur byn förrän i samband med laga skifte och att den till Elsbo utflyttade byggnaden är Nygårdens mangårdsbyggnad från 1700-talet.
Efter att Anton Emil och Amanda Carlstein köpt gårdshalvorna av Charlotta Håkansson byggde de på Nygårdshalvan och bosatte sig där 1901. De båda gårdshalvorna brukades som en gård. I hushållet fanns förutom sex egna barn också ett fosterbarn och under ett par år också Amandas syster Maria och deras faster Johanna.
På Nygården byggdes 1922 en undantagsbostad som kallades Nilbo och som till en början hyrdes ut. Den blev bostad åt yngste sonen Bror när han 1931 gifte sig med Maria Johansson från Berghem. Hon arbetade på kontoret på den intilliggande Marks Textilfabrik och hyrde rum på Nygården. De fick två barn, Bengt och Inger.
När Anton Emil dog 74 år gammal 1934 ärvde Amanda och barnen gårdshalvorna och driften togs över av Bror som med sin familj bodde kvar i undantaget. Amanda och hennes två hemmavarande döttrar bodde kvar i gårdshuset.
När Amanda, som blev 92 år, dog 1953 övergick ägandet till Bror. Tomten med undantaget Nilbo styckades av till Brors systrar Rut och Sigrid. Brors familj flyttade in i gårdshuset. Bror fortsatte med jordbruket tillsammans med sonen Bengt. Dottern Inger köpte 1976 fastrarnas hus och 1981 fick Inger och Bengt gården i gåva av sina föräldrar. Bror och Maria bodde kvar till dess att Bror dog 1986. Maria flyttade då till ett äldreboende i Kinna. Bengt fortsatte jordbruket en tid, en del mark såldes, till bl.a. Marks Kommun, och resterande marker arrenderades sedan ut. Nygården såldes 2008 till bröderna Håkansson från Basterås i Fritsla vilka fortsätter att bruka den. Inger bor kvar i sitt hus men några andra fastboende finns för närvarande inte på gården. Bengt har flyttat till ett äldreboende i Fotskäl.
Efter hemmansklyvningen 1898 var syskonen Torell ensamma ägare till de återstående gårdshalvorna som nu kallades Elsbo och som bestod av de två fastigheterna Andersgården 7:3 och Nygården 6:3.
Syskonen sålde 1900 Elsbo till sjökaptenen Edmund Fredrik Berg, född i Kvänum och gift med Gerda Torell, ett av syskonen. Carl Otto och Anna Britta flyttade till undantagsstugan, den utflyttade flygelbyggnaden. Carl Otto dog 1902, Anna Britta bodde kvar till sin död 1915.
Kapten Berg blev nu lantbrukare. Gårdens 150-åriga textila anknytning från Björnbergs tid vid mitten av 1700-talet tog en drygt 30-årig paus.
Kapten Bergs mor f.d. folkskollärarinnan Josefina, Charlotta Wilhelmina Berg flyttade 1909 från Varberg till Elsbo. Hon bodde kvar till sin död 1919.
Gerda dog barnlös 1932 och 1933 sålde Berg gården till hustruns broder Torsten Torell, den yngste i syskonskaran. Jordbruket arrenderade Torsten ut till Cecilia och Lars Larsson från Fotskäl som också arrenderade jordbruket på grannfastigheten Kinna Backa. De bodde i Elsbos flygelbyggnad. Torsten sålde delar av både Anders- och Nygården till industri och villabebyggelse. En del av Andersgården 7:3, innehållande gårdsbyggnaderna, sålde han till sin brorsdotter Marta Torell och hennes make Tage Borg som efter om- och tillbyggnad flyttade in 1936. De textila banden var återknutna. Fastighet fick nu beteckningen Andersgården 7:6 vilket efter ett tillköp från Horndal 1949 ändrades till 7:8.
Marta, född 1909 i Borås, var dotter till Karl David Torell född 1879, näst yngst i syskonskaran. Han gifte sig med Berta Linnea Johansson från Borås, dotter till ditflyttade snickaren Klas Johansson från Kinna och hans hustru Märta Kristina Svensdotter. I samband med giftermålet flyttade Karl David, som var handelsresande, till Borås 1908. Berta bodde i slutet av sin levnad några år i flygelbyggnaden på Elsbo.
Marta hade en tid antikhandel i flygelbyggnaden. Hon var aktiv i föreningslivet, bland annat i Röda Korset, och i kommunalpolitiken, representerande Högerpartiet, med plats i olika styrelser, bland annat var hon ordförande i skolstyrelsen.
Tage, född 1906, var yngste son till Alfred Johansson Borg som startade A J Borgs Väveri AB sedan han köpt Harpebols Väveri efter Samuel Svenssons konkurs. Alfreds tre söner ingick från slutet på 20-talet i ledningen. Alfred avgick 1940 som VD och efterträddes av äldste sonen Carl Gustav och Tage blev disponent. Tage var aktiv i Norra Marks Skyttegille och tävlade framgångsrikt. Även Carl Gustav och mellanbrodern Bror Erik var aktiva tävlingsskyttar och Borgs Väveri var stor sponsor till Skyttegillet.
Väveriet såldes 1968 till Per-Olof Almqvist och uppgick i hans företag Pelle Vävare, numera Marks Pelle Vävare AB.
Det var vid Marta och Tages övertagande som mangårdsbyggnaden fick sitt nuvarande utseende. En omfattande renovering gjordes såväl ut- som invändigt. Exteriören blev mera herrgårdsliknande och interiören exklusiv i sin utformning och med stora öppna sällskapsytor och materialval och hantverk av högsta klass. Utrustningen var exklusiv med centralvärme, flera toaletter och badrum, AGAspis och till och med diskmaskin. En lindallé planterades och en stor parkliknande trädgård anlades liksom en omfattande köksträdgård och en fruktträdgård med ett sextiotal frukträd i ett synnerligen rikligt sortiment.
Gårdens jordbruksmark var under makarna Borgs tid utarrenderad till familjen Carlstein.
Elsbo vid mitten av 1930-talet, mangårdsbyggnaden är ombyggd och allén planterad men ladugården ännu inte avkortad.
Elsbo vintern 2010
Efter att gården i nästan 200 år varit i samma släkts ägo, och under nästan hela tiden haft band till textil verksamhet, sålde makarna Borg gården 1976. Köpare var Birgitta och Leif-Åke Åkesson, båda med ursprung i textilindustrin, Birgitta i företagen Juno Konfektion och Klädescentralen i Borås och Leif-Åke i Fritsla Trikåstickeri. Genom Birgitta, som bl.a. har designutbildning vid Textilinstitutet och vävutbildning vid Vävskolan i Borås, bibehölls gårdens textila anknytning. Hon hade en tid vävstuga i flygelbyggnaden och arbetade som textilformgivare först på Fritsla Väveri och sedan i över 20 år på Almedahl-Kinna AB, f.d. Häggådalens Mekaniska Linneväveri. Leif-Åkes bidrag till den textila anknytningen har varit mera blygsamt men i sitt arbete som kirurg på Skene Lasarett har han haft stor användning av nål och tråd.
Under familjen Åkessons tid har fr.a. den utflyttade flygelbyggnaden renoverats. Den gamla 1700-talsbyggnaden har anpassats efter nutida krav samtidigt som mycket av ålderdomlig charm kunnat bevaras. Byggnaden har under större delen av innehavstiden varit uthyrd som privatbostad.
Jordbruk har bedrivits i form av häst- och fåravel i mindre skala. Jordinnehavet har utökats, 1999 återköptes en del av den Andersgårdsmark som förlorades vid hemmansklyvningen 100 år tidigare. Samtidigt köptes också en del angränsande mark som tidigare tillhört Ännagården. Ännagårdens marker flyttades ut ur Kinna by samtidigt som Andersgårdens och lades öster om Andersgården. Fårhus och maskinhall har byggts och ett modernt stall har inretts i förrådsflygeln som är en del av den ursprungliga, på 30-talet avkortade, ladugården.
Elsbo 2014
Nygården 2015
Efter ett nästan 40-årigt innehav är det nu dags för familjen Åkesson att lämna över gården till nya förvaltare. I november träder de nya ägarna Dorte Thomsen och Olof Sämgård till och genom deras företag Textile Tube AB säkras gårdens fortsatta band till textilindustrin.
Kinna 2015-08-04
Leif-Åke Åkesson
Källor
Riksarkivet
Husförhörslängder
Församlingsböcker
In- och utflyttningslängder
Död- och begravningsböcker
Jordeböcker
Lagfartsböcker
Fastighetsböcker
Lantmäteriet
Historiska kartor
Böcker
Sveriges privata företagare Västgötadelen 1941
Svenska industrier Västergötland Göteborgs- och Bohuslän 1945
Kinna I-II Anteckningar från svunnen tid och nutid 1958 o. 1965
Gamla Kinnabilder I-III Halvdan Arvidsson 1975-1979
Decentraliserad textilindustri Lena Andersson 1979/80
Från Borås och de sju häraderna 1980
Fässingen 1999
Förläggargårdar - ett kulturarv från en textil storhetstid Eva Schiller o Maria Zeilon 2010
Personlig information
Bror Carlstein
Inger Carlstein
Bengt Carlstein
Carin Berggren (dotter till Marta och Tage Borg)
Alice Samuelsson (dotter till Cecilia och Lars Larsson)
Övrigt
Elsbos gårdsarkiv